Arkeologiska utredningar & undersökningar (uppdragsarkeologi)
Med uppdragsarkeologi menas i dagligt tal arkeologiska utredningar och undersökningar som görs inom ramen för Kulturmiljölagen (KML) efter beslut från Länsstyrelsen. Det uppdragsarkeologiska systemet bygger på ”polluter pays”-principen: Den som ska bygga och eventuellt påverka fornlämningar är den som betalar för skadan.
Det uppdragsarkeologiska systemet är en sorts trestegsraket som börjar med arkeologisk utredning som syftar till att ta reda på om några okända fornlämningar berörs av arbetsföretaget. Arkeologiska utredningar delas ofta upp i steg 1 – inventering, och steg 2 – sökschaktning. Ifall en känd fornlämning berörs av arbetsföretaget kan en arkeologisk förundersökning genomföras för att avgränsa fornlämningen och uppskatta värdet, bevarandegrad m.m. för att kunna bedöma kostnaderna för en arkeologisk undersökning – en utgrävning. Det är Länsstyrelsen som beslutar om arkeologiska utredningar och undersökningar ska göras.
Om Länsstyrelsen bedömer att utredningen eller undersökningen kommer kosta under 5 prisbasbelopp har Länsstyrelsen rätt att bestämma vilket arkeologiföretag som ska utföra uppdraget (arbetsföretagaren som ska betala kan begära att ett visst företag ska utföra uppdraget). Om Länsstyrelsen bedömer att utredningen eller undersökningen kommer kosta mellan 5 till 20 prisbasbelopp kan arbetsföretagaren begära att det görs en upphandling. Om Länsstyrelsen bedömer att arbetet kommer kosta mer än 20 prisbasbelopp måste arbetet upphandlas. Upphandlingen sker inte enligt LOU utan är ett ”upphandlingsliknande förfarande” enligt KML.
Kontakt
Picea kulturarv har erfarenhet och lång vana att utföra alla typer av arkeologiska utredningar och undersökningar. Om du har frågor är du välkommen att ta kontakt Amanda Jönsson:
Telefon: 0723-82 42 34
E-post: amanda.jonsson(snabel-a)piceakulturarv.se
Arkeologisk utredning (steg 1 och 2)
När mark ska bebyggas finns det många lagar att ta hänsyn till. En är Kulturmiljölagen (KML) som reglerar bevarande av fornlämningar. Trots flera år med inventeringar under 1900-talet är det bara en bråkdel av alla fornlämningar som är kända. För att okända fornlämningar inte ska skadas i samband med exploateringar kan Länsstyrelsen beställa en arkeologisk utredning vars syfte är att ta fram ett beslutsunderlag för vidare handläggning. Handläggare på Länsstyrelsen har i så fall bedömt att risken att påträffa okända fornlämningar är stor.
Det som utreds är ifall det finns okända fornlämningar inom det område som ska exploateras och hur arbetsföretaget påverkar dessa. Påträffade fornlämningar bedöms avseende ålder, omfattning, beskrivs, fotograferas och mäts in. Utredningarna börjar alltid med arkivstudier där arkiv, historiska kartor och skriftliga källor m.m. gås igenom för att leta efter indikationer på förekomst av fornlämningar.
Sedan följer inventeringar (som ofta benämns som steg 1) där området söks av, ibland i kombination med provgropsgrävning. Nästa steg (steg 2) är att gräva sökschakt med grävmaskin för att leta efter fynd och anläggningar – rester efter bebyggelse, hantverksplatser m.m. som finns dolt under marken. I de flesta fall görs steg 1 och 2 samtidigt men många gånger beställs först en inventering. Det är särskilt vanligt i större linjeprojekt.
Arkeologisk förundersökning
Om ett arbetsföretag, till exempel ett husbygge, kommer påverka en eller flera fornlämningar behövs för det mesta ett bättre kunskapsunderlag innan fornlämningen kan tas bort. Ifall Länsstyrelsen bedömer att det är rimligt att fornlämningen tas bort kan de besluta om en arkeologisk förundersökning. Förundersökningen kan liknas med en titthålsundersökning hos doktorn. En begränsad del av fornlämningen undersöks för att svara på frågorna: vad är det egentligen för fornlämning (boplats, gravfält o.s.v.), från vilken tid? hur stor är fornlämningen? vilket värde har den för forskningen, det allmänna värdet i landskapet m.m.. för vidare beslut. Förundersökningar görs ofta genom att ta gräva fram ytor med grävmaskin, bedöma fynd och ta prover från anläggningar (stolphål, härdar m.m.).
Syftet med en förundersökning är att ta fram ett bra kunskapsunderlag inför Länsstyrelsens vidare beslut att ta bort fornlämningen och ifall en arkeologisk undersökning (utgrävning) behövs.
Arkeologisk undersökning
Det sista steget i den arkeologiska processen är arkeologisk undersökning – något som de flesta menar när de säger ”utgrävning”.
Vid en arkeologisk undersökning har Länsstyrelsen fattat beslut om att arbetsföretaget är viktigare än att bevara fornlämningen. Den kan då tas bort genom att lämningarna dokumenteras. Detta görs för att samhället ska ta till vara på den kunskap som finns i fornlämningen. Den arkeologiska undersökningen är arkeologisk forskning och data presenteras i en rapport och tillgängliggörs för allmänheten och forskarvärlden. Beroende på undersökningens storlek görs olika insatser. Vid stora undersökningar hålls ofta visningar för allmänheten, föredrag m.m. och många gånger skrivs även populärvetenskapliga rapporter eller böcker.
Varje undersökning föregås av en undersökningsplan som ger de vetenskapliga ramarna, målen och syftet med undersökningen. I undersökningsplanen beskrivs de metoder som ska användas, hur arbetet ska förmedlas till allmänheten och hur lång tid och vad undersökningen kommer att kosta.
