Arkeologisk utredning: Kraftledning Södra Backa – Orrberget
I oktober 2016 genomförde Balder Arkeologi och Kulturhistoria tillsammans med Picea kulturarv en arkeologisk utredning inför anläggandet av en kraftledning mellan ställverket i Södra Backa, Borlänge och vindparken Orrberget, Ludvika kommun, några kilometer norr om Tuna Hästberg. Kraftledningen ska till större delen förläggas som markkabel men en kortare sträcka ska uppföras som luftledning.
Länsstyrelsen Dalarna har valt ut sju delområden där en arkeologisk utredning skulle genomföras. I delområde 1-4 skulle sökschaktning genomföras för att leta efter under mark dolda lämningar. Delområde 5-7 skulle enbart inventeras efter synliga lämningar.
En sammanställning av hittills kända fornlämningar 500 meter från utredningsområdet har gjorts. En ortnamnsanalys genomfördes för att utröna ifall ortnamnen kunde indikera förekomsten av äldre bebyggelse och fornlämningar. Arkiv- och kartstudier av Lantmäteriets historiska kartor, Riksarkivets kartor, brev i Svenskt Diplomatarium samt äldre litteratur och sammanställningar av Dalarnas arkeologi gicks igenom för att söka efter indikationer på äldre bebyggelse, blästbruksplatser, boplatser m.m.
Under fältarbetet inventerades delområde 5-7 till fots efter synliga lämningar. Stick med jordsond togs regelbundet och på intressanta platser. Inga okända lämningar påträffades under inventeringen. I delområde 1-4 upptogs sökschakt med hjulgående grävmaskin försedd med 1,5 meter bred planskopa. Under hela fältarbetet regnade det och marken var blöt, och till stora delar nyplöjd, vilket delvis förhindrade schaktningen. Sammanlagt grävdes 110 schakt. Lagerföljden var i stort 20-30 cm matjord följt av gråbrun silt. I två schakt påträffades anläggningar som bedömdes kunna vara delar av fornlämningar. I schakt 46 hittades ett 15 cm tjockt lager innehållande sot och kol vilket bedömdes kunna vara rester efter en betesbränning eller svedja. I schakt 63 påträffades två anläggningar vilka bedömdes som stolphål. Kolprover från lagret och stolphålen skickades vidare för vedartsanalys och datering. Dateringen av kolet från jordlagret misslyckades medan de två stolphålen daterades till 1294-1419 e.Kr. respektive 1443-1663 e.Kr (kalibrerade värden 2 sigma).
I ett schakt intill en gård i Spraxkya, belagd till 1700-talet, hittades ett kopparmynt från första halvan av 1700-talet. Myntet hittades i matjordslagret och har skickats till konservering.
Arkivstudierna visar att det funnits medeltida gårdsbebyggelse norr om byn Norr Sällnäs. I det området påträffades de två stolphålen, vilka daterades till medeltid. Stolphålen skulle kunna vara rester efter en byggnad men de kan även vara rester efter en kraftigare hägnad.
Som ett resultat av den arkeologiska utredningen har en boplats bedömd som fornlämning (boplatslämning övrig, 1609:2) anmälts till FMIS. En ändringsanmälan har skickats till FMIS med kompletterande information med dateringarna från boplatsen, samt med fyndplatsen där myntet hittades.
Picea kulturarv rekommenderar att de påträffade boplatsspåren blir föremål för ytterligare antikvariska åtgärder, till exempel en förundersökning för att utreda fornlämningens art och omfattning. En ansökan om ingrepp i fornlämningar lämnas till länsstyrelsen, vilka avgör vilka antikvariska åtgärder som krävs.
