Kolningsgroparnas arkeologi
Picea kulturarv har sedan 2017 arbetat med grundforskning om kolningsgropar. Detta är en del i vår kunskapsuppbyggnad om utmarkens lämningar.
Picea kulturarv har genomfört flera undersökningar av kolningsanläggningar, särskilt kolningsgropar i Dalarna och Bohuslän. Benjamin Grahn Danielson arbetar med en sammanställning av samtliga undersökta kolningsgropar i Sverige.
Genom nya undersökningar med medveten metodik för att fånga kolningsgroparnas potential samt jämförande studier av sedan tidigare undersökta kolningsgropar försöker vi fånga regionala skillnader men även skillnader i tid. Vi kan se typologiska skillnader som utgår från syftet med kolningen. Om kolningsgroparna anläggs som ett led i en järnframställningsprocess är de normalt stora, men också äldre. Är de däremot en anläggning för att producera träkol till den lokala bysmedjan kan de vara från i stort sett alla tider.
Utifrån landskapets ekologiska förutsättningar varierar innehållet i kolningsgroparna. I de mellansvenska skogsbygderna dominerar barrträd skogarna, och utifrån vedartsanalyser av de undersökta kolningsgroparna verkar gran och tall vara det vanligaste träslaget för kolning. Det verkar även som om träkol från gran och tall haft egenskaper som föredragits vid järnframställning och smide.
I landets södra delar finns indikationer på att ek kolats. I Blekinge har det fåtal undersökta kolningsgroparna daterats till vikingatid med träkol från ek. De Bohuslänska kolningsgroparna är däremot normalt yngre, från 1600-1800-talet och innehåller en variation av träslag, även om gran och tall verkar ha varit vanligast även här.
Nedan finns länkar till våra rapporter om undersökta kolningsgropar:
